Europa ska öka självförsörjandegraden inom grön teknologi. Minst 40% av EUs behov av exempelvis sol, vind och batterilagring ska tillverkas i Europa 2030. Målet är att ställa om till ett fossilfritt samhälle och samtidigt minska beroendet av Kina. Sverige har ett ypperligt tillfälle att ta en ledande position tack vare hög koncentration av sällsynta jordartsmetaller i de norra delarna av landet.
- Geopolitik lyfts allt högre upp på agendan hos företag.
- Kina är världsledande i alla delar av värdekedjan för jordartsmetaller och grön teknologi.
- EU jobbar för att öka graden av självförsörjning av jordartsmetaller, bland annat via förenklade tillståndsprocesser och harmoniserad lagstiftning.
Geopolitik diskuteras i styrelserummen
Geopolitik och geoekonomi får ett allt större utrymme i styrelserummen och i företagens beslutsprocesser. Pontus Sellberg är senioranalytiker på Danske Bank och följer företagens utmaningar i leverenskedjor och hur geopolitiska effekter påverkar företag och global handeln.
–Jordartsmetallerna är nödvändiga för tillverkning av den gröna teknologi som ska bidra till omställningen till ett fossilfritt samhälle. Sverige sitter på en guldgruva i takt med att efterfrågan på jordartsmetaller ökar. Fyndigheterna innebär en möjlighet för Sverige att attrahera framtida investeringar och för företag att skapa stora värden, säger Pontus Sellberg.
Minska beroende
I dag har Kina en dominerande position i hela värdekedjan för jordartsmetaller, från gruvbrytning till färdiga produkter som exempelvis solceller och bilbatterier. EU vill minska sitt beroende av länder utanför unionen.
-Europeiska solcellsproducenter konkurrerades ut av producenter som fick stora statliga subventioner längs hela värdekedjan. När nu den europeiska bilindustrin hotas av import av billiga elbilar från Asien blir frågan brännhet i EU. För Sverige är det också en viktig fråga eftersom Volvo och hela nätverket av underleverantörer till bilindustrin hamnar i fokus, säger Pontus Sellberg.
Kortare tillståndsprocesser
EU’s nya förslag till regelverk, Critical Raw Material Act (CRMA), syftar bland annat till att öka graden av självförsörjning av jordartsmetallerna. Det nya regelverket ska korta ner tillståndsprocesser för gruvbrytning av dessa metaller. Tillståndsprocesser som i dag tar 15–17 år ska kortas ned till 1-2 år. Ett annat sätt att minska beroendet av Kina är att införa skyddstullar på varor producerade utanför unionen för att skydda europeisk industri.
-Många företag ser över möjligheterna att balansera finansiella och operationella risker med att fortsätta importera från länder som Kina. Man jämför med kostnaderna för att flytta hem produktion till den europeiska marknaden. Exemplet med jordartsmetaller visar hur ett för stort beroende av import från ett enskilt land kan skapa en utbudsrisk och prisvolatilitet. En politisk konflikt mellan exempelvis EU och Kina kan snabbt få stora ekonomiska konsekvenser för företagen, säger Pontus Sellberg.
Slitningar inom EU och i väst
EU fokuserar på att skydda europeisk industri mot för stor import från Kina. Dock så kommer utmaningarna och konkurrensen om gröna industrisatsningar från flera håll. Att EU vill skydda den inre marknaden är viktigt, men innebär också risker menar Pontus Sellberg.
-Det är troligt att Kina svarar med handelsrestriktioner för att göra svårare för EU att få tillgång till råvaror och teknologi. Det kan driva upp priserna i EU. Genom att begränsa exporten kan Kina välja att satsa på att möta inhemsk efterfrågan och på så sätt stärka sin ekonomiska utveckling.
Även inom EU debatteras omställningsstöd till grön industri
Det finns ekonomiska spänningar mellan EU-länder. Rika länder försöker med hjälp av statliga subventioner få företag att lägga sina investeringar hos dem. De fattigare EU-länderna har inte samma möjlighet, så det skapar en obalans och rivalitet inom EU, säger Pontus.
Dessutom försöker USA attrahera företag genom att erbjuda skattelättnader till företag som verkar inom grön energiproduktion (Inflation Reduction Act). Pontus Sellberg ser flera utmaningar i att statliga subventioner blir en allt viktigare faktor i besluten kring företagens nyetableringar.
Pontus menar att det är en kapprustning där de länder som erbjuder störst subventioner attraherar företagen och humankapitalet.
– Det är inte långsiktigt hållbart tillvägagångssätt eftersom subventioner kan leda till sämre konkurrenskraft och lägre produktivitet. Det är viktigt att balansera satsningarna så att vi skapar en fungerande global marknad och inte uppfattas som protektionistiska. Det kan riskera att leda till sämre geopolitiska relationer och handelskrig.