Turkiets ekonomi och valuta är fångade i en perfekt storm som sprider svallvågor till resten av världens finansmarknader. Danske Banks strateg Maria Landeborn förklarar var det gick fel och vad det innebär för investerare.
”Amerikanarna har sina dollar, men vi har vår Gud.”
Så sade den turkiska presidenten Recep Erdogan när han nyligen försökte ingjuta optimism i det prövade turkiska folket. Men de högre makterna kommer att få arbeta hårt, för Turkiet är fast i en perfekt storm som fått den turkiska liran i fritt fall, och oron har dessutom spritt sig till resten av världens finansmarknader.
Förutom att hänvisa till Gud, uppmanade Erdogan också alla turkar att sälja sitt guld och växla sina undangömda dollarsedlar till turkiska lira för att stödja den lokala valutan. Det är ett allvarligt läge Turkiet befinner sig i, och tyvärr lär den sittande presidentens uppmaningar inte räcka långt när det gäller att få landet på fötter igen.
Roten till problemen
Den turkiska liran har under det senaste året tappat nästan halva sitt värde mot den amerikanska dollarn, och kursrörelserna har varit stora – inte bara från dag till dag – utan från timme till timme. De senaste åren har landet varit en av världens snabbast växande ekonomier, och så sent som 2017 var tillväxten 7,4 procent. Hur har det kunnat bli så illa, så snabbt?
– Det stämmer att Turkiet har haft en fantastisk tillväxt, men landet har också haft en ohållbar ekonomisk politik som urholkat marknadens förtroende. Ekonomin är överhettad till följd av en alltför expansiv finanspolitik och för stora utländska krediter som använts för att stimulera ekonomin, säger Maria Landeborn och fortsätter:
– Turkiets skuld i utländsk valuta är mer än 50 procent av BNP enligt en uppskattning av IMF. Det är en väldigt hög siffra. När liran faller som en sten växer amorterings- och ränteutgifterna, vilket får liran på ytterligare fall. Det blir en perfekt storm och ond spiral”.
Erdogans makt medför utmaningar
Den fallande valutakursen leder i sin tur till galopperande inflation, eftersom den försvagade liran gör det dyrare att importera varor från utlandet. I juli var inflationen uppe på 16 procent, vilket är långt över den turkiska centralbankens inflationsmål på 5 procent.
Normalt sett använder centralbanken i det här läget räntehöjningar som ett sätt att begränsa inflationen och stoppa raset i valutan, men även här har Turkiet svårigheter.
– President Erdogan har fått mer och mer makt i Turkiet och hans ekonomiska rådgivare är inte nödvändigtvis de som är bäst lämpade för positionerna. Exempelvis har han utsett sin svärson till ny finansminister istället för Mehmet Simsek, som var respekterad på finansmarknaderna. Centralbanken har inte heller tillåtits att föra en självständig penningpolitik. Erdogan meddelade tidigare i sommar att han vill att räntan får vara orörd för att driva på tillväxten, ett uttalande som också fick valutan att falla fritt, säger Maria Landeborn.
Som om inte det var nog har Turkiet även råkat i luven på USA till följd av att Turkiet frihetsberövat den amerikanska prästen Andrew Brunson. Enligt Turkiet stöttade han några av de personer som låg bakom den misslyckade militärkuppen 2016.
– Amerikanerna kräver att Brunson släpps omedelbart, vilket Turkiet vägrar. Detta har sedan eskalerat till en politisk konflikt på högsta nivå och Donald Trump har hotat med att dubbla tullarna mot Turkiet på stål och aluminium, vilket är det sista Turkiet behöver just nu, säger strategen.
Vad har Turkiet för möjligheter?
Finansmarknaderna inväntar nästa drag från Erdogan, men vad har Turkiet egentligen för möjligheter att stävja situationen?
En möjlighet är att införa kapitalrestriktioner som kontrollerar penningflödet in och ut ur Turkiet, och höja styrräntan för att göra det mer attraktivt för investerare att äga turkiska lira. En annan är att trygga ett löfte om ekonomiskt bistånd från en partner som t ex Ryssland, Kuwait eller Kina. Ryssarna har dock egna problem att hantera eftersom även de befinner sig i konflikt med USA, som hotat med omfattande ekonomiska sanktioner.
Turkiet kan också begära ekonomisk hjälp från Internationella valutafonden.
”Erdogan vill ogärna visa sig svag eller erkänna att han begått fel. Det skulle förmodligen svida hårt om han blev tvungen att svänga om till en restriktiv ekonomisk politik, vilket normalt sett är vad som krävs för att få ekonomisk hjälp från IMF”, säger Maria Landeborn.
Så drabbas finansmarknaderna
Marknaden är orolig för spridningseffekter från den turkiska krisen till andra regioner och börser.
Den senaste veckan har valutorna på flera tillväxtmarknader pressats hårt, främst i länder med bytesbalansunderskott som Indien och Sydafrika. Vi har även sett fallande aktiekurser och räntor i bl a USA och Tyskland till följd av att investerarna sökt sig till säkrare placeringar på obligationsmarknaden.
Dollarn har stärkts, liksom den japanska yenen och schweiziska francen. Euron har däremot försvagats eftersom den turkiska krisen är ett större hot mot Europa än mot t ex den japanska och amerikanska ekonomin. Risken finns att sydeuropeiska banker kan vara sårbara på grund av lån till Turkiet.
Tror inte på en bredare nedgång
Även om Turkiet står inför en mycket svår situation som vi ännu inte är i närheten av en lösning på tror inte Maria Landeborn att Turkiets problem leder till bredare nedgångar.
”Isolerat kommer situationen i Turkiet sannolikt inte att leda till någon större och djupare kris för varken Europa eller tillväxtmarknaderna. Den europeiska ekonomin har överlag ett begränsat beroende av Turkiet, och om vi tittar på de övriga tillväxtmarknaderna så har de generellt bättre ekonomiska förhållanden än Turkiet”, säger hon.
Krisen i Turkiet inträffar dessutom under en period som redan präglas av oro och nervositet till följd av handelskrig och annan politisk oro. Det ökar risken för att även mindre händelser kan orsaka stora rörelser på börsen.
Trots den rådande osäkerheten präglas den globala ekonomin fortfarande av god ekonomisk tillväxt, och Danske Bank behåller därför en övervikt på 5 procent i aktier, inklusive övervikt i tillväxtmarknadsaktier, samt en motsvarande undervikt i obligationer.