Stefan Mellin

Valutastrateg, Danske Bank Sverige

AP-fonderna har lyft över 1 000 miljarder på drygt 20 år

AP-fondernas gemensamma avkastning uppgick till 124 miljarder kronor, eller 8,1 procent, pandemiåret 2020. Sedan pensionssystemet sjösattes för tjugo år sedan har kapitalet ökat från 536 miljarder till drygt 1600 miljarder kronor. Under samma period har OMX stigit med ungefär 80 procent. Två decennier som kantats av fyra ekonomiska kriser, fem större börskorrektioner, ultraexpansiv penningpolitik och en tidvis glödhet bostadsmarknad. Jakten på avkastning och riskspridning har vidgat och globaliserat placeringspaletten.

Tillgångsfördelningen som årsskiftet 2000/2001 var 70 procent obligationer och 30 procent aktier har omvandlats till 30 procent obligationer, 50 procent aktier och resten fastigheter och alternativa investeringar.

Men eftersom det här är en valutakrönika så tänkte jag ägna den åt AP-fondernas valutastrategier.

Positiva diversifieringseffekter är en anledning till att behålla valutaexponeringen i en utländsk placering. AP-fondernas i särklass största valutaexponering är mot den amerikanska dollarn och har den fördelen att den oftast är negativt korrelerad med börsen: om de amerikanska aktierna faller skyddas värdet delvis av att dollarn stärks. Diversifieringsresonemanget låg till exempel bakom besluten att kraftigt justera upp dollarexponeringen efter finans- och eurokrisen. Det ligger också bakom Första AP-fondens beslut att öka sin dollarexponering 2020.

Det kan förstås inte uteslutas att dollarn stärks även om börserna stiger – korrelationer tenderar att variera över tid. I sådant fall kommer pensionsfonderna skörda frukterna av en stigande aktiemarknad och samtidigt en starkare dollar.
Valutastrategin påverkas av ränteskillnader och andra kostnader. Under senare delen av 10-talet, när Fed förde en betydligt stramare penningpolitik än Riksbanken, var räntekostnaden antagligen ett skäl till att AP-fonderna generellt valde en hög dollarexponering. Ett annat exempel är Andra AP-fonden, som har en hel del investeringar i ’emerging markets’ med den uttalade strategin att inte valutasäkra dessa, vilket innebär att valutaexponeringen är betydligt högre hos dem än hos övriga. 

Aktiv valutavy, slutligen, det vill säga om man tror att kronan ska stärkas eller försvagas, påverkar också valutastrategin. Av årsredovisningarna för 2020 framgår att Tredje AP-fonden valde att minska sin exponering mot USD och JPY, eftersom de räknar med att kronan ska stärkas med bättre ekonomiska utsikter. Aktiv valutavy tycks också vara skälet till att Första AP-fonden valt en kort position i det brittiska pundet.

Investerings- och valutastrategierna må skilja sig åt. Alla kommer inte få rätt samtidigt om allt. Men i slutänden är pensionssystemets vinnare du och jag. En värdeökning på drygt 1000 miljarder kronor över tjugo år ljuger inte.

Stefan Mellin, valutastrateg, Danske Bank Sverige