Högre avkastning, minde svängningar och fler investeringsmöjligheter. Låter det bra? För bra för att vara sant kanske. Men onoterade tillgångar, som private equity, har länge varit en naturlig del av institutionella placerares portföljer till följd av den historiskt höga riskjusterade avkastningen. Numera har möjligheterna med onoterade bolag även öppnat upp sig för investerare med mindre kapital och kortare investeringshorisonter.
Trenden mot färre börsnoteringar
Det fina med onoterade bolag är att de inte möter samma press från marknaden som de noterade. Det går att jobba långsiktigt och i det tysta, vilket blir svårare på börsen där varje kostnadspost i kvartalsrapporten granskas i detalj. När en private equity-fond går in i ett bolag tar man ofta en stor ägarandel och får därmed friheten att göra förändringar för att öka omsättningen och minska kostnaderna. Om man lyckas med det har man skapat bra förutsättningar för högre vinster, och för att dessa vinster även ska värderas högre.
Det finns en tydlig trend att färre bolag söker sig till börsen. Antalet börsnoterade bolag har minskat de senaste 20 åren, särskilt när man tittar på den amerikanska marknaden. Den onoterade marknaden ger således tillgång till fler investeringsmöjligheter. Antalet år det dröjer innan ett framgångsrikt startup-bolag väljer att göra en börsintroduktion har samtidigt ökat enligt PE-firman Carlyle Group, från i genomsnitt 3 år under perioden 1999–2005 till 10 år under perioden 2006–2021. Detta innebär att en större del av bolagets initiala värdeskapande sker utanför börsen, vilket kan minska den potentiella avkastningen för börsinvesterare.
Den här utvecklingen är en direkt följd av att private equity-firmor har vuxit i antal och storlek. Numera finns det andra möjligheter för bolag att ta in pengar, än att gå till banken eller börsen. Jamie Dimon, som är VD på JP Morgan, menar till och med att den publika marknaden har blivit en samlingsplats för bolag som är av för låg kvalitet för att kunna locka till sig kapital på annat sätt. Därmed inte sagt att börsen inte har sina fördelar. Det är fortfarande är en bra källa till kapital för bolag och likviditeten på börsen innebär en flexibilitet för investerare. På den onoterade marknaden kan det ta lång tid att sälja, och priset blir kanske inte alltid vad man önskar.
Mer diversifiering för fler investerare
Över tid har det visat sig att priserna på onoterade bolag rör sig annorlunda än noterade, vilket bidrar med en diversifieringseffekt till portföljen. Och så länge avkastningen är god bör det leda till att en portfölj som har onoterade investeringar vid sidan av traditionella tillgångar, som aktier och obligationer, kan få en bättre riskjusterad avkastning på lång sikt, jämfört med en som inte har det.
Semilikvida private equity-fonder gör det möjligt för investerare att gå in i och ur dessa fonder på månads- eller kvartalsbasis, och med belopp som är mindre än de mångtal miljoner som ofta har varit kravet tidigare. De är alltså byggda på ett sätt som gör den onoterade marknaden tillgänglig för vanliga investerare, och inte bara för pensionsfonder och amerikanska universitets stiftelser. En möjlighet som kan vara värd att se över. Men möjligheter kommer sällan utan risker.
Den eventuella högre riskjusterade avkastningen i portföljen ska du få efter avgifter. I private equity-fonder är avgifterna högre än i vanliga aktivt förvaltade fonder, och mycket högre än i indexfonder. Vi kan med relativt stor säkerhet säga något om framtida avgifter, men med liten säkerhet säga något om framtida avkastning. Så du måste tro att tillgångsslagets potential väger upp för de högre kostnaderna.
Vill du höra mer om private equity? Lyssna på vår podcast Nextconomy.