”KEEP CALM and CARRY ON” lyder uppmaningen på kylskåpsmagneten hemma. Den har väl egentligen inget med ekonomi eller finans att göra. Men min hjärna far osökt iväg till vad som måste vara den mest omhuldade investeringsstrategin i valutamarknaden, carry trades. Det vill säga att söka avkastning genom att låna i en lågränte- och placera i en högräntevaluta.
Hur svårt kan det vara? Tja, ganska svårt. Eller rättare sagt förenat med risk. Eftersom den till synes säkra avkastningen hastigt och olustigt kan omvandlas till förlust om kursen går åt fel håll. Det här är en strategi som mår bäst i lugna vatten med räntenivåer som skiljer sig åt mellan olika länder.
Den firade stora triumfer under 2000-talet fram till finanskrisen. En period med stora ränteskillnader och en volatilitet i marknaden som tidvis var extremt nedpressad – investerare tycktes inte se några mörka moln på himlen överhuvudtaget. En populär investering var lång position i EUR/JPY, det vill säga låna billigt i japanska yen där centralbanken höll räntan nära noll och placera i euro där ECB-räntan pendlade runt 3 procent.
Från 2001 fram till den sensommaren 2008 fördubblades EUR/JPY-kursen. En genomsnittlig årsavkastning på 8,7 procent – utöver själva ränteskillnaden. Inte ett enda minusavkastande kalenderår. Sedan kom Lehman. Finansiell Armageddon, volatiliteten sköt i höjden, styrräntegapen eroderades på nolltid och EUR/JPY föll ihop som ett korthus – en tredjedel av en åttaåriga uppgång utraderades i ett nafs. Men under många år var det en framgångsrik och livskraftig strategi.
Ett annat exempel var 2014 till 2019 då Riksbankens noll- och sedermera minusränta uppmuntrade investerare till att låna i SEK och placera i USD. Under den perioden minskade kronans värde mot dollarn med i genomsnitt 8 procent, eller 70 öre per år. När pandemin slog till och centralbankerna möttes på noll var den sagan slut. Dessförinnan som sagt en lyckosam strategi.
Räntedrivna valutakursrörelser behöver dock inte enbart handla om jakt på ren jakt på avkastning. Det kan också handla om att reducera kostnader. För ju högre utlandsräntan är relativt den inhemska, desto högre är kostnaden att valutasäkra en utländsk investering. Det kan vara en anledning till att AP-fonderna inte fullt ut kurssäkrar sina tillgångar i till exempel USA eller vissa tillväxtmarknader. Men oavsett syftet, spekulation eller kostnadshantering, så blir effekten på valutakursen densamma.
Kort sagt, carry trades har på goda grunder en stark attraktionskraft och kommer alltid tillbaka som ett valutatema. Intressant nog visar sig att även relativt små räntegap kan driva valutamarknaden. Man ser redan nu att en stor del av svängningarna i USD/SEK kan förklaras av förändringar i korta räntor, det vill säga förändringar i förväntningar på Fed och Riksbanken. Ett Fed som kan höja räntan om ett år eller så och en Riksbank som förmodligen ligger kvar på noll i många år framöver. Är den kopplingen tillbaka, så talar fundamenta för starkare dollar och svagare krona. KEEP CALM and CARRY ON.