Stefan Mellin
Valutastrateg, Danske Bank Sverige

Fed och Powell i moment 22?

Har centralbanksbevakarna drabbats av schizofreni? Undrar seriöst. Eftersom Federal Reserve beskylls för att vara behind the curve (höja för lite och för sent) och i samma stund och från samma håll beskyllas för att begå ett policymisstag (höja för mycket och för snabbt). Först missnöje med att de är tröga men när de väl höjer så är det inte bra det heller. Powells moment 22.

Tittar man på marknadens prissättning så säger den att Fed höjer 1,5 procentenhet i år och en halv procentenhet 2023. Total 200 baspunkter. Sedan sänker året därpå. Fed väntar för länge och tar sedan i för mycket. Ett policymisstag? Eller business as usual?

Tankegången är att den höga inflationen måste brytas genom att strypa efterfrågan via stramare finansiella förhållanden som i värsta fall slutar i recession.

Man brukar skämtsamt säga att bästa recessionsindikatorn är att Fed höjer räntan. Det finns en gnutta sanning i det. Men bara på ytan. Verkligheten är mer komplex.

Fed har gått igenom tre höjningscykler sedan 1999. Efter Asien- och Rysslandskrisen höjer de snabbt upp räntan till 6,5 procent (svindlande höjder, eller hur!). Ett halvår senare inleds en aggressiv sänkningscykel som stannar på 1 procent och slutar med IT-kraschen. Det är dock svårt att lägga skulden på Greenspan.

I mitten på 00-talet höjs räntan till 5,25 procent men efter ett år är det dags att sänka när konjunkturen bromsar in och bostadskrisen gör sig påmind. Det slutar i global finanskris och en ränta på vad som då uppfattas som hysteriskt låga 0,25 procent. Finanskrisen var resultatet av många olyckliga omständigheter, men här kan man peka på penningpolitiken som en bidragande faktor.

Den tredje höjningscykeln inleds i slutet av 2015 då räntan toppar på 2,5 procent. Bara ett halvår senare sänks räntan igen när konjunkturen mjuknar. Denna gång trycks räntan ned till noll. Pandemin var dock en exogen chock som drabbade mänskligheten och ekonomin, där penning- och finanspolitik snarare bidrog till att svackan blev anmärkningsvärt kort och återhämtningen nästan som ett V.

Förutom att Fed är snabbare att svänga om från höjning till sänkning än tvärtom, så kan man konstatera att räntetopparna blivit allt lägre. Först 6,5 procent, sedan 5,25 procent och senast 2,5 procent. Enligt prissättningen så blir nästa topp ännu lägre. En spegling av att den neutrala realräntan har sjunkit trendmässigt de senaste 20 åren.

Policymisstag och/eller business as usual? Det faktum att marknaden räknar med sänkningar redan inom två år rimmar alltså med det historiska mönstret. Det är till och med så att prissättningen underskattar kraften i sänkningarna om historien upprepar sig.

Riksbanken i allt detta då? Följer de Fed? Första höjningscykeln gör de det. Andra gången har Fed höjt från 1 till 4,25 procent och befann sig i slutfasen när Riksbanken börjar höja. Den senaste gången har Fed höjt färdigt när vår centralbank höjer räntan från -0,5 till -0,25 procent.

Nu ser det återigen ut som att Riksbanken kommer att vara relativt frikopplade från Fed. För även om de lämnar nollräntan tidigare än deras prognos indikerar, säg om ett år, så är det troligen i ett läge när Fed befinner sig i slutfasen på sina åtstramningar.

Stefan Mellin, valutastrateg
Danske Bank Sverige