Lyssnade på vice Riksbankschef Per Jansson häromdagen. Budskapet var givetvis att de har för avsikt att fortsätta sänka räntan, i gradvis takt. Gradvis kan vara årets penningpolitiska ’buzzword’. Om fjolårets dito var ’pivot’, det vill säga att centralbankerna skulle börja sänka, så är årets centralbanksmantra gradvis. Inga överreaktioner. Väl avvägt.
I våras innebar det för Riksbankens del 25 punkter per kvartal. Nu är det 25 punkter per möte. Det kan, om utsikterna försämras, justeras till 50 punkter. Med andra ord så är gradvis en hal ål som beror på omständigheterna.
På sätt och vis lika tomt och intetsägande som ’data dependent’. Det vill säga att centralbankerna baserar sina beslut på hur ekonomin ser ut. Ni hör hur dumt det låter. Hur skulle det inte kunna vara på det sättet? Vet ni vad, vi tänker sänka räntan oavsett vad som händer. Det hör man sällan, inte ens när den så kallade autopiloten är på. Och att räntesänkningarna syftar till att vara väl avvägda borde vara en självklarhet.
Riksbanken har hittills hållit sig till 25 punkter och signalerar att det även framdeles är huvudspåret. Det redovisas i räntebanan och det var det väldigt tydliga budskapet på Thedéens presskonferens. Men marknaden läste och läser det annorlunda. Antagligen på grund av att pressmeddelandet mer eller mindre toppades med att det kan bli 50 punkter. Då är det lätt att tolka det som att det är det de tänker. Egentligen. Men om de tänker det – egentligen – så borde det rimligtvis vara det som signaleras med räntebana och i övrig kommunikation.
Uppenbarligen ville de med den formuleringen förtydliga att gradvis kan innebära 50 punkter. Men frågan är om de inte krånglar till det i onödan. Eftersom alla Riksbanksledamöter lyfte möjligheten redan vid förra mötet. Eftersom det knappast saknas röster i debatten för att Riksbanken borde gå snabbare fram (medialt utrymme har även givits för idén om minst 100 punkter på en gång). Eftersom det heller inte skulle komma som en överraskning för marknaden som redan prisar in hög sannolikhet för 50 punkter.
Danske Bank lutar emellertid åt 25bp-steg med hänvisning bland annat till att vår inflationsbana i närtid ligger rätt nära Riksbankens. Men vi ser inte 50 punkter på något av de kommande två mötena som vare sig osannolikt eller för den delen alldeles opåkallat givet den tröga ekonomiska återhämtningen på hemmaplan och i Europa. Tröskeln är förmodligen inte jättehög, trots att räntebanan antyder att chansen för det är tämligen låg. Så vad kan få det att tippa över?
Per Jansson listar tre (sammanflätade) risker.
För det första, geopolitik som trots utvecklingen i bland annat Mellanöstern än så länge inte ändrar deras prognoser. Men om det blir värre kan det göra det via negativa utbudschocker, sämre konjunkturutsikter och vikande riskaptit. I sådana fall dåliga nyheter för kronan.
För det andra, återhämtningen. Om den kommer av sig eller rättare sagt inte materialiseras enligt prognos. En klockren ’double whammy’ mot kronan som skulle drabbas av relativt svagare tillväxt och relativt lägre ränta. Finns också en uppåtrisk på konjunkturen, men den förefaller underordnad.
Den tredje risken som Jansson tar upp är växelkursen. Dock utan att riktigt förklara hur. För å ena sidan vill och tror Riksbanken att kronan ska stärkas. Så rimligen krävs en ordentlig kronförstärkning, utöver det som redan prognosticeras, för att själva växelkursen ska få Riksbanken att skifta till 50 punkter. Å andra sidan har jag svårt att föreställa mig att Riksbanken skulle pausa eller avbryta sänkningarna om kronan försvagas mycket, givet att inflationen är på/under målet och återhämtningen är bräcklig. Det är alltså inte glasklart på vilket sätt kronans växelkurs bedöms utgöra en risk i nuläget. Men att den lyfts som en av tre huvudrisker ska ses i ljuset av att Jansson gjort sig känd som Riksbankens kronaktivist par excellence.