Det var länge sedan kronkramarna, de som alltid tycks se kronstyrka runt hörnet, hade verkligheten på sin sida.
En av många som ständigt legat fel är Riksbanken. Innan 2022 var det väl ett mindre problem att prognosen pekade åt ett håll (starkare SEK) medan verkligheten gick i motsatt riktning (svagare SEK) – de fick ju gudskelov oväntad och välbehövlig hjälp med inflationen som då var för låg. Men sedan inflationen drog i väg har prognosmissarna blivit jobbigare. Och det bara fortsätter. Inför junimötet kan Thedéen konstatera att kronan är 2,5 procent svagare än den var vid aprilmötet. Både mot euron, dollarn och i handelsvägda termer. Försöket att få ett grepp om kronan har misslyckats. Och jag är inte förvånad.
Låt mig paketera, den i början på året nytillträdde, Thedéens plan att stoppa kronans kräftgång i tre delar.
För det första, höja räntan med ett öga på ECB. Det är så klart bread-and-butter. Relativa räntor, hur Riksbanken väntas agera i förhållande till ECB har stor inverkan på kronans värde mot euron. Men det som händer är att Riksbanken med sina fem penningpolitiska möten per år har fullt sjå att skugga ECB med sina åtta möten per år. Mycket tyder på att de pausar samtidigt (september) och på samma nivå (4,0 procent). Om Riksbanken vill adressera kronsvaghet skulle de behöva höja betydligt mer än ECB. Problemet med det är att det slår (för) hårt mot skuldsatta hushåll och företag och en bräcklig bostadsmarknad. Riksbanken höjer – dessvärre – inte i en ekonomi som är stark och robust. Det hade varit en annan femma vad kronan anbelangar.
För det andra, betona att kronan är viktig för inflationen och penningpolitiken. I bjärt kontrast till Riksbankens nonchalanta hantering av kronan förra året. Ett exempel var när de samtidigt som de tvärvände om ränteplanerna förra våren dubblade köpen av valuta till valutareserven. De bromsade med räntan och gasade med kronan! Det skapade förvåning, förvirring och misstro, inte minst bland de utländska investerare som Riksbanken nu efterlyser. Förtroendeskadan har inte reparerats. Efter hand har det starka kronåtagande som många läste in i denna ”nystart” naggats i kanten. Att ta steget från verbal till faktisk valutaintervention är inte en led i strategin om man lyssnar på Thedéen och den före detta kronaktivisten Jansson.
Den tredje delen i paketet var att avisera QT, det vill säga aktiv försäljning av statsobligationer. I syfte att locka utländska investerare. Sedan april är detta i full gång. Men var är kronköparna? Det hjälps tydligen inte att Riksbanken lovprisar Sveriges AAA-märkta statsfinanser. Få verkar bry sig. Vad investerare ser i Sverige är inte säkra statsobligationer utan risk kopplad till hög privat skuldsättning och en vacklande bostadssektor. Och en statsränta som inte är tillräckligt attraktiv.
Mot den bakgrunden är frågan vad junimötet har i sitt sköte. Förmodligen höjs räntan med 25bp och till det en tydlig signal om att det kan blir mer efter sommaren. Det lutar, vidare, åt att de ökar försäljningstakten av statsobligationer. Trägen vinner – förr eller senare kanske kronköparna kommer? Och de kommer sannolikt att uttrycka en vilja att kronan ska stärkas med hot om att de måste de strama åt ännu mer om det inte sker.
Om Riksbanken gör allt detta så finns en chans att kronan stärks. Det tror jag. I alla fall litegrann. Men Riksbanken får förstås inte underleverera mot det marknaden förväntar sig för då kan vi snart se EUR/SEK över 11,79, toppen från 2009, och varför inte 12,00.