Världen blir alltmer multipolär och de senaste åren har präglats av flera kriser som har fått den globala maktbalansen att förändras. Ett protektionistiskt USA och ett alltmer ekonomiskt och teknologiskt självsäkert Kina ställer allt högre krav på det europeiska samarbetet. Är EU redo för utmaningen?
En union i förändring
EU:s motto ”Förenade i mångfalden”, riskerar att i realiteten bli ”fragmenterade på grund av mångfald”. Samarbetet riskerar att försvagas när vi ser att allt fler populistiska och protektionistiska ledare vinner i demokratiska val. Samtidigt som flera stora länder brottas med hög offentlig skuldsättning.
Detta medför inte bara komplikationer gällande samarbete länder emellan. När de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig drastiskt minskar det utrymmet för finanspolitiska stimulanser och möjligheten att driva en konkurrenskraftig industripolitik. Risken är stor att många viktiga politiska åtgärder fördröjs eller helt stoppas, så som Europas gröna omställning.
Subventionsrace
Vi ser att stormakter som exempelvis Kina och USA, subventionerar strategiskt viktiga sektorer. EU vill inte vara sämre och lanserar, NZIA (Net zero Industry act). Men risken finns att den skapar fragmentering mellan EU:s större ekonomier med starkare finansiell kapacitet och de mindre ekonomierna som inte har råd att ge stöd på samma nivå. EU kommer också få svårt att samla sig bakom en gemensam pott för subventioner eftersom det skulle innebära att regeringarna i medlemsländerna tar skattemedel för att finansiera jobbskapande industri i andra medlemsländer. Subventioner kan leda till en kapplöpning mellan de länder som erbjuder bäst förutsättningar för näringslivet att attrahera företag, investeringar och humankapital. Det ökar även risken för en dyr och ineffektiv industripolitik.
En marknad i balans
EU behöver ha större fokus på att stärka producenters konkurrenskraft, inte minst inom områden som jordartsmetaller, halvledare, AI och grön teknologi. Områden där vi idag är beroende av Kina eller där vi inte är konkurrenskraftiga. EU bör stärka den inhemska marknaden och jobba mot att skapa en global marknad i balans. Handelstullar riskerar skapa ett handelskrig eftersom det ökar sannolikheten för en tit-for-tat situation med andra länder. Protektionism leder ofta till att inhemska industri tappar konkurrenskraft och på sikt får konsumenterna de facto sämre varor. Det är inte en långsiktig lösning.
USA kommer sannolikt att prioritera sina egna intressen, samtidigt som de fokuserar på att begränsa Kinas utveckling i åren som kommer. Att EU inte kommer att vara USA:s prioritet de närmste åren presenterar ett problem eftersom vi allt större grad tvingas förlita oss på oss själva. Europa behöver gynnsamma handelsrelationer och vi behöver en strategi för de transatlantiska relationerna och med Kina.
Ljus i tunneln
För att Europa ska bibehålla sin konkurrenskraft så måste EU bli mer självständigt. Vi måste bli mer attraktiva för stora investeringar, företag och humankapital. Vi står inför ett paradigmskifte skapat av geopolitiska spänningar. EU behöver också säkerställa att man ser över regelverk över tid för att skapa effektivitet.
Men svåra perioder kan även medföra positiva händelser. Det bryter ineffektiva mönster och vi kan tvingas tänka nytt. Något som faktiskt kan innebära stora möjligheter. Inte minst för Sverige som till exempel sitter på en guldgruva av mineraler som är helt avgörande för vår omställning och teknologiska utveckling. Förhoppningsvis kan utmaningarna bli ett nödvändigt uppvaknande för EU och leda till ett momentum i åren som kommer. Om vi lyckas samarbeta och faktiskt jobba enligt EUs motto ”förenade i mångfald”. Då kan framtiden vara ljus.