Dollarn är höstens (och därmed årets) valutaetta. På mindre än två månader har den stärkts med tio procent mot kronan när kursen gått från 10,00 till 11,00. Detta ska ses i ljuset av bra amerikansk makrostatistik och USA-valspositionering.
Som många kommer ihåg eskalerade oron för amerikansk recession i slutet på sommaren och med det förväntningar på snabba räntesänkningar. Dollarn åkte på en smäll och USD/SEK var som sagt nere och dansade nära 10,00. Men den oron har klingat av i takt med att inte minst arbetsmarknaden visat sig mer robust än vad många då trodde. Mjuklandningsscenariot är nu det förhärskande. Fed sänker räntan. Fast utan panik. Kraschlandningen ser inte ut att lura runt hörnet. En nytändning som gav dollarn luft under vingarna.
Sedan har vi USA-valet och ”Trump trades”. De som parallellt med att vadslagningssajterna indikerade Trumpvinst bidrog till högre långräntor, uppgångar på börserna, i synnerhet de amerikanska, samt starkare dollar. Två tredjedelar av uppgången i USD/SEK som beskrivs ovan skedde före 6 november. Resten kom efter valet.
Vad, konkret, är det som får dollarn att stärkas bara för att Trump vinner valet?
Dels handlar det om finanspolitiken som förväntas bli mer expansiv, vilket leder till tryck uppåt på amerikanska räntor. Sänkningsförväntningarna på Federal Reserve lättar. Helt enkelt relativa tillväxt- och ränteutsikter som gynnar den amerikanska valutan. Men statsskulden ropar någon. Riskerar inte en skenande statsskuld att undergräva förtroendet för dollarn? Nej, den oron har år ut och år in, decennium efter decennium, visat sig vara obefogad. Dollarn har en U.S.P. som alla andra valutor saknar. Den är världens reservvaluta och dess trygga hamn.
Dels handlar det om Trumps tariffer – den blivande presidenten kallar tariffer för ”världens vackraste ord” – som om de införs slår mot amerikansk import av kinesiska och europeiska varor. Minskad import därifrån innebär minskad efterfrågan på de regionernas valutor med prispress på euron, yuanen och den svenska kronan som följd. Omvänt kan man säga att en sådan kronförsvagning blir som en kudde för svensk export till USA. En stötdämpare som mildrar de negativa effekterna som ett införande av importtullar skulle få.
Men dollarns eftervalsrally handlar även om ännu ett förvalsrally. För så fort som USA-valet var överstökat kastades vi in i ny valturbulens. En tysk. Tyskland har som bekant redan en tillväxtmotor som hackar och en industri som går på knäna. Nu har de även en handlingsförlamad regering. Ett ekonomiskt och politiskt dysfunktionellt Europa gör inte att aptiten på euro ökar precis.
Inför USA-valet steg både amerikanska och europeiska aktieindex, även om amerikanska steg mer. Efter valet har det snarast handlat om transatlantisk divergens. USA-börserna har fortsatt uppåt, medan Europa backat. Antagligen en kombination av importtullsoro och tysk politik.
Fast inga träd växer till himlen. Den accelererande dollarstyrkan innebär att rekylrisken ökar. En hel del tyder på att en sådan kan komma redan före årsskiftet om investerare väljer att ta vinst på långa dollarpositioner. Då kan vi få en USD/SEK som söker sig ned mot de nivåer vi såg för två månader sedan. Importörerna får lite lättare att andas. I alla fall ett tag. För så länge som USA utgör världens draglok och är den huvudsakliga källan till innovation och utveckling har dollarn en strukturell och långsiktig fördel gentemot Europa.