Handel- och handelsrelationer har blivit det nya svarta. Glödhett och med fler dimensioner än man någonsin hade kunna föreställa sig för nästan två år sedan när Trump började med sina kampanjer för bättre handelsavtal med omvärlden. Det numera genomtjatade handelskriget mellan USA och Kina böljar fram och tillbaka som ett tema för marknaden där senaste utveckling verkar vara att länderna närmar sig en överenskommelse om vilka tullar som skall tas bort i en första fas. Detta alltså trots att det amerikanska representanthuset med överväldigande majoritet röstat för sanktioner mot ledande personer inom det kinesiska kommunistpartiet. Allt som ett uttryck för stöd för de mänskliga rättigheterna åt den muslimska minoriteten uigurer i Kina.
I Japan har nu parlamentet godkänt ett mini-avtal med USA som öppnar för export av amerikanska jordbruksprodukter till Japan som till varje pris vill undvika konfrontation och framförallt tullar på viktiga teknik-och bilindustrin. En repetition på det mini-avtal Sydkorea fick till i september.
I Watford utanför London har NATO-toppmötet avslutats där medlemmarna till slut slöt upp bakom det kollektiva försvaret och ett utökat försvar av Baltikum och Polen i händelse av en rysk attack. Trump gick som väntat hårt åt NATO-länder som inte satsar tillräckliga BNP-andelar på försvaret med orden ”if NATO countries don´t pay, we´ll get them on the trade”. Ord och inga visor och ännu en ny dimension på temat handelskrig då USA utan tvekan inte drar sig för att blanda in handelsfrågor i syfte att nå sina strategiska mål. Egentligen inte så ologiskt om än lite okonventionellt då går på tvären mot allt vad frihandelstanken innebär och vad WTO står för. Gör samtliga 28 partnermedlemmar i NATO till möjliga ”targets” för USA i handelsrelaterade frågor och alltså definitivt något som marknaden kommer att behöva förhålla sig till för en lång tid framöver. Det nya heta helt enkelt!