Trumps ofta skarpa och provocerande uttalanden skapar rubriker världen över. De senaste uttalandena rörande Grönland och Panamakanalen, är inga undantag. Men menar han allvar? Kan uttalandena vara en rökridå för att slippa leverera på andra löften, så som fred i Ukraina på 24 timmar? Eller har han en dold agenda för att komma åt värdefulla tillgångar? Eller finns det helt enkelt en säkerhetspolitisk poäng?
Uttalanden skapar splittring
När Trump gör spektakulära uttalanden som att ta över områden som kontrolleras av allierade, oavsett anledning, så kan det få stora konsekvenser för internationella relationer. Särskilt i en redan instabil värld. Även om det, i Trumps fall, många gånger troligen handlar om förhandlingstaktik, skapar dessa uttalanden situationer som är svåra att hantera. De skapar splittring i en tid då väst behöver en gemensam agenda.
Grönland i fokus
Trump insinuerar att Danmark saknar rättsliga anspråk på Grönland. Genom att väcka stora frågor och skapa debatt försöker han öppna upp för dialog där USA kan dra nytta av Grönlands strategiska läge och naturtillgångar.
För en enskilt nation kan det vara svårt att bemöta hans utspel. Ett land som Danmark, vars ekonomi till stor del drivs av ett enormt företag som Novo Nordisk, kan konsekvenserna bli enorma om de svarar kraftigt på Trumps uttalanden, bortom effekterna av högre tullar. Även om USA är Danmarks största handelspartner är det bara en femtedel av exporten som skeppas dit direkt. Men det skapar osäkerhet i handelsrelationerna.
Säkerhetspolitiskt finns det en logik för USA att kontrollera Grönland som har enorma naturtillgångar så som olja och mineraler. När isarna smälter blir dessa resurser än mer tillgängliga. Ökad grad av självförsörjande av jordartsmetaller kan väsentligt minska beroendet av Kina och både möjliggöra den gröna omställningen samt ge USA ett bättre förhandlingsläge i det pågående handelskriget.
Än viktigare är Grönlands geostrategiska placering i Arktis i dagens globala maktförskjutning. Det tillåter ökad kontroll och en avskräckande effekt i norra Atlanten mellan Grönland, Island och Storbritannien, en viktig havsrutt för ryska ubåtar på väg mot USAs östkust. På sikt kan det även betyda större kontroll över Nordvästpassagen, som kan möjliggöra upp till en veckas kortare frakter jämfört med Panamakanalen.
EU:s roll i en föränderlig värld
Oavsett vad vi tycker om Trumps metoder, skickar han budskapet att USA i allt större utsträckning vill ha något i gengäld för att agera som den fria världens beskyddare. Oavsett om det gäller NATO, Taiwan eller Ukraina. En viktig fråga är hur enskilda länder och EU ska hantera dessa geopolitiska påtryckningar.
Borde EU agera solidariskt? Detta väcker frågan om ”EU 27-dilemmat” och hur beslutsmässigt EU egentligen är. De senaste åren har både Ryssland och Kina splittrat EU:s ledare, vilket gjort det svårare att tala med en enad röst. Nu ansluter sig även Trump till denna grupp. Det geopolitiska landskapet förblir komplicerat, och EU behöver bli mer proaktivt snarare än reaktivt. Om EU inte agerar som en supermakt riskerar det att bli marginaliserat.
Hur samarbetet ska fungera behöver diskuteras för vi ska kunna stå starkt och självständigt med förutsättningarna att agera proaktivt. Ett EU som utvidgades baserat på frihandel är inte optimerat för geopolitiska spänningar av den här magnituden. På lång sikt riskerar EU:s solidaritet att brytas sönder. Vad blir då EU 2.0? En union med länder som är närmre varandra geopolitiskt med bättre förutsättningar att agera solidariskt? Eller behöver makten flyttas alltmer till Bryssel?