Tillväxten går i otakt, och stigande räntor utmanar börsen

Fredagen avslutades med breda nedgångar på de globala aktiemarknaderna. Flera faktorer spelade in, men en viktig bidragande orsak var fortsatt stigande amerikanska räntor, där tioåringen klättrade över 3,23 procent. Förra veckan kom också konjunkturstatistik som visar att divergensen mellan den amerikanska ekonomin och resten av världen fortsätter. I USA nådde ISM-index på den högsta nivån sedan 1997. Samtidigt backade globala inköpschefsindex (PMI) till den lägsta nivån på nästan två år, och nya exportorder föll under 50-nivån vilket indikerar svagare tillväxt. Även om siffrorna visar att tillväxten mattas av, pekar globala PMI samtidigt på att inköpspriserna är på de högsta nivåerna sedan 2011, d v s stagflation. Vi väntar oss dock inte att divergensen fortsätter. I USA mattas tillväxten av när vi går in i 2019, medan stimulanser i Kina och stark privat konsumtion i Europa kommer att bidra till att den globala tillväxten fortsatt ligger över trend.

Trumps sanktioner mot Iran, kapacitetsbegränsningar i den amerikanska skifferoljeindustrin och fallande överkapacitet i OPEC-länderna fick priset på Brentolja att stiga över 86 dollar per fat förra veckan – den högsta nivån på fyra år. Lyckligtvis är den globala ekonomin nu kapabel att absorbera högre oljepriser, dels därför att den amerikanska ekonomin är mindre beroende av oljeimport och dels därför att energieffektiviteten stiger. Det tål dock att påpekas att ett högre oljepris slår väldigt olika – medan högre priser är positivt för oljeexportörer som Saudiarabien, Ryssland och Norge, så är de en större utmaning för nettoimportörer som Europa, Indien och Kina. De oljeimportörer som dessutom har en svag valuta mot dollarn drabbas ännu hårdare av ett högre oljepris, vilket är negativt för tillväxten.

Italienska räntor och aktier rörde sig kraftigt förra veckan. En justering av det planerade budgetunderskottet gav tillfällig lättnad, men det följdes snart av misstro mot huruvida tillväxtprognosen verkligen är realistisk. Nästa viktiga deadline är den 15:e oktober, då budgeten ska läggas fram i Bryssel. Vårt basscenario är att EU-kommissionen ger tummen ner och att det skapar ny turbulens på den italienska marknaden.

Aktiemarknaden gillar inte snabba och plötsliga ränteuppgångar, men det var precis vad som skedde när ISM-index släpptes i USA och Fed-chefen Jerome Powell samtidigt presenterade en mycket positiv tillväxtprognos. Tioårsräntan steg till 3,32 procent vilket är den högsta nivån sedan 2011 – och bara en hårsmån från vår tolvmånadersprognos. Även om aktiemarknaden hickade till, så var anledningen till ränteuppgången högre tillväxt, inte högre inflation. Högre tillväxt är positivt för amerikanska aktier och för den globala ekonomin. Stigande amerikanska räntor tenderar dock att dra med sig andra räntor upp, och stigande räntor i Europa är mer oroande till följd av att tillväxten är lägre och mer bräcklig i euroområdet.

Nästa vecka handlar mer om Brexit, italiensk och amerikansk politik än makrostatistik. På listan över statistik med potentiell marknadspåverkan står dock inflationssiffror för september i USA, där vi förväntar oss en ökning till 2,3 procent i årstakt, samt kinesisk handelsstatistik. Den senare är mer betydelsefull än vanligt eftersom vi kan få värdefull information om hur handelskriget påverkar. Vi förväntar oss en försvagning av både importen och exporten.

Vi ser ännu inga tecken på någon kommande lågkonjunktur, ekonomisk eller finansiell kris,. Vi förväntar oss att världsekonomin fortsätter att växa över sin långsiktiga potential den kommande 12 månaderna, och att bolagsvinsterna fortsätter att ge stöd åt aktier. En tillväxt över trend indikerar dock också högre kapacitetsutnyttjande, stramare arbetsmarknad och fortsatt stigande räntor. Skulle tillväxten och/eller vinsterna överraska på nedsidan i en miljö med högre räntor, kan det dock innebära mer turbulens på både aktie- och räntemarknaden.

Mer artiklar från Maria Landeborn