I förra veckan blev det i princip klart efter en blocköverskridande överenskommelse att höja åldern från när man tidigast kan ta ut den allmänna inkomstpensionen från 61 till 63 år. Dessutom kommer Pensionsgruppen föreslå att rätten att jobba kvar höjs efter det att man har fyllt 67 år. Bakgrunden till förändringen är att vi lever allt längre och att det nuvarande pensionssystemet inte är hållbart eftersom fler ska dela på pensionskakan. Frågan är om detta är rätt väg att gå? En höjd pensionsålder slår hårt mot dem som har fysiskt krävande yrken eftersom de kan behöva lämna arbetslivet i förtid. Därmed skapas större sociala klyftor eftersom de som har sparat mer kommer ha större frihet att gå i pension tidigare medan de med lägre inkomster kommer att behöva arbeta fram till dess att man är närmare 70 år.
Istället för att försöka lappa och laga ett pensionssystem som uppenbarligen varken är hållbart eller fördelaktigt så måste man se bortom systemet. Det går inte att lägga plåster på något som kräver antibiotika. För att lösa problematiken med låga pensioner bör man istället börja i andra änden och bli medveten om att det inte finns några genvägar till en trygg pension, inte ens med den förändring som nu föreslås. I en undersökning som Danske Bank har gjort tycker en tredjedel av svenskarna att staten ansvarar för pensionen. Det är oroande uppgifter. Fler behöver komma till insikt om att det privata pensionssparandet kommer bli avgörande för hur den egna ekonomin kommer se ut när man går i pension.
Uträkningar från Danica Pension, Danske Banks pensionsbolag, visar att en 40-åring som idag står utan ett privat pensionssparande och som har en bruttoinkomst på 30 000 kronor före skatt, (omfattas av kollektivavtal) får nöja sig med ca 53 procent av sin lön i livsvarig pensionsutbetalning, det vill säga 15 800 kronor före skatt. Uträkningen baseras på gällande regler. Slutsatsen av undersökningen är att svenskarna själva måste ta ansvar för sin pension och börja med ett eget sparande för att säkra sin framtida ekonomi och önskade levnadsstandard.
För att stimulera ett ökat sparande vill vi nu uppmana regeringen att komplettera förslaget till en höjd pensionsålder med starka incitament till att öka det egna privata sparandet. Det viktiga är inte exakt hur dessa incitament utformas utan snarare att det görs. Det kan handla om att återintroducera en lösning likt Individuellt Pensionssparade (IPS) eller att införa ett delsparande till pension på Investerarsparkonto (ISK) som till exempel har en attraktiv skattesats.
Nyligen beslutade regeringen att skärpa amorteringskravet. Vi anser givetvis att det är sunt att amortera och många menar att det är ett sätt att spara, men senast idag visar statistik från olika källor att bostadspriserna faller i hela landet och i synnerhet i storstäderna. Amorteringen är därför inte något som kan likställas med ett eget pensionssparande som man kan realiseras när det är dags för pension.
Samtidigt bör regeringen se över ränteavdragen som idag subventionerar boendet för alla som äger sin bostad. Det är inte rimligt att en låginkomsttagare som knappt kan spara en krona till sin pension via sin skattsedel ska subventionera en höginkomsttagares belånade boende. Trappa istället successivt ner ränteavdragen och låt dessa pengar gå till att ge svenskarna en bättre pension. Ränteavdraget har spelat ut sin roll i den svenska ekonomin. Idag står vi inför andra utmaningar i samhällsekonomin och då bör också regeringen våga förändra och lägga sitt fokus och de resurser man får in via skatten till att åtgärda just dessa problem – svenskarnas låga pensioner.
Skapa därför incitament för att alla Sveriges pensionärer ska få uppleva en trygg pension. Men det går inte att vänta för bara den som tror att den kan leva på hälften av sin slutlön kan luta sig tillbaka. Det är dags att vända pyramiden och börja spara. Och börja nu.
Stojko Gjurovski Claes Carlson
Chef Personal Banking, Danske Bank Sverige VD, Danica Pension