Första AP-fondens VD Kristin Magnusson Bernard ifrågasätter i en intervju i Svenska Dagbladet ett antal påståenden om kronan. Hon är bra. Jag håller med om det mesta, i allt från naiva föreställningar om vad en valutakurs uttrycker till hur man ska se på kronans försvagning.
Här kommer – akta tungan – sex axplock i en laxask.
Bernard: ”Jag har aldrig stött på en valutainvesterare som lägger in riskpremier för exempelvis vår lokala kriminalitet eller bekymmer i Natoprocessen.”
Min kommentar: Håller med till 100 procent. Jag har alltid haft svårt för narrativen att Natotrassel, koranbränningar och gängkriminalitet sänker kronan på grund av att utländska investerare drar öronen åt sig – det är ”hitte på-argument”. Däremot, om man ska vara seriös och långsiktig, kan vårt Natomedlemskap indirekt via ökade försvarssatsningar leda till mer statsskuld och fler AAA-märkta statsobligationer i omlopp vilket kan locka investerare att köpa kronor förutsatt att räntan, avkastningen, upplevs som tillräckligt attraktiv.
Bernard: ”Kronan ses ibland som ett pris på AB Sverige. Den bilden delar inte jag.”
Min kommentar: Exakt! Exakt! Att beskriva växelkursen som ett temperatur- eller värdemätare på svensk ekonomi är inte ovanligt men i mina ögon trams utan verklighetskontakt.
Bernard: ”Tumregeln är att individer och organisationer med tillgångar utomlands gynnas när kronan försvagas och utländska valutor blir dyrare.”
Min kommentar: Just precis, en aspekt på att en svagare krona inte (enbart) gör oss fattigare. Jo, import och utlandsresande blir dyrare när kronan försvagas. Vilket kan leda till högre räntor. Å andra sidan gynnas exportindustrin. Samtidigt som det stärker Sveriges samlade sparande, eftersom det till stor del är placerat i utländska, i synnerhet amerikanska, tillgångar. Gungor och karuseller.
Bernard: ”Hade vi haft den danska valutautvecklingen och du ägde en amerikansk indexfond, så hade den i svenska termer inte gått upp lika mycket.”
Min kommentar: Japp. Sedan innebär fast växelkurs enligt ERM2-modellen en penningpolitisk tvångströja utan (visserligen begränsat) politiskt inflytande. Ett slags Schrödingers valutakurs? Och förresten, var det ju Gardell som ville skjuta sönder den danska peggen, vilket vittnar om att han inte bottnar i ramverket.
Bernard: ”Idén med att ha en egen valuta och en egen penningpolitik är […] att kunna buffra chockerna så att de inte ska slå igenom på samma sätt i sysselsättning, tillväxt och annat. Med ett euromedlemskap försvinner dessa verktyg.”
Min kommentar: Håller med, helt och hållet. Jag skrev om detta i min förra krönika i polemik mot kröndödaren Ingves vurmande för ett svenskt euromedlemskap.
Bernard: ”Samtidigt har Sveriges valutaförsvagning faktiskt fungerat som den chockdämpare som den är tänkt att vara i en ekonomisk nedgång, även under den senaste turbulensen.”
Min kommentar: Viktig och riktig poäng som ibland glöms bort. Och motsatsen till den naiva tolkningen att en stark krona är likställt med ett starkt AB Sverige och vice versa. Inte minst i kristider. Dessutom fungerar kronan som en tillgångsstabilisator, eftersom den generellt sett är positivt korrelerad med börsen. När värdet på vårt utländska pensionssparande faller, faller även kronan, vilket gör den till en värde-booster när skit träffar fläkten.