”Hoppas att andra ser det vi ser och att gör det vi gör.”
Jag citerar inte ordagrant, men det var som jag uppfattar det kärnan i Riksbankens budskap till allmänheten för snart ett halvår sedan.
Det de ser? Att kronan kommer att stärkas. Det de gör? Minska valutarisken i valutareserven. Mellan den 25 september i fjol och den 26 januari i år köpte de kronor motsvarande åtta miljarder dollar och två miljarder euro. En rännil i valutahavet men eftersom den emanerar från Brunkebergstorg skickades en signal som till att börja med hade viss positiv effekt på kronan. Nu är de klara och det tycks inte finnas några planer på att göra mer.
Fråga: Vem riktar de sig till?
Svar: Antagligen de svenska pensionsbolagen som Första-Fjärde och inte minst Sjunde AP-fonden samt de svenska livbolagen. Aktörer som sitter på utländska tillgångar med stora värden och har olika strategier för att hantera sin valutaexponering. Det är de som borde ta rygg på Riksbanken, tycker Riksbanken.
Snart får vi se om de har lyssnat eller åtminstone agerat som om de har lyssnat. De närmaste veckorna släpper AP-fonderna och livbolagen sina årsredovisningar med resultat, detaljer över hur tillgångarna är allokerade och vad de har gjort med valutarisken. Det blir superintressant, potentiella market movers. Har de följt Thedéens rekommendationer eller har de inte gjort det?
Första-Fjärde AP-fonden omgärdas av ett regelverk som begränsar valutaexponering till 40 procent i förhållande till den totala portföljen. Vid den senaste avstämningen, 30 juni 2023, var den 21 procent i genomsnitt. En neutral nivå med utrymme att antingen öka eller minska valutarisken.
Men den större frågan är om Sjunde AP-fonden (AP7) och däri den så kallade soffliggarfonden skulle avisera förändringar i sin valutapolicy. Det har gått ett år sedan Richard Gröttheim, dåvarande VD för AP7, antydde att fonden kikar på att valutasäkra sina utländska tillgångar. Kommentaren fälldes lite en passant i en radiopodd och bara det gjorde att flera av oss ställde sig lite tveksamma. Sedan hände ingenting. Radiotystnad. Men det betyder inte att frågan är död.
Skälet till att det är viktigt inte bara för soffliggarna utan även för marknaden är storleken på Sjuans portfölj i kombination med en valutastrategi som sticker ut. AP7:s innehav är uppdelat i en ränte- och en aktieportfölj. Värdet på den sistnämnda är uppemot 1000 miljarder kronor! Den är till 99,2 procent placerad i utlandet, merparten i USA, varav 100 procent med öppen valutarisk. AP7:s strategi är alltså att inte valutasäkra sitt utländska aktieinnehav, vilket måhända sticker ut men som de motiverar på ett i mitt tycke rimligt sätt i sin Placeringsstrategi.
Och sett till deras historiska avkastning har strategin varit en veritabel succé. Så även under de perioder som aktiemarknaden gått ner, för då har det faktum att de inte hedgat utländska aktier minskat förlusterna eftersom kronan har försvagats under de perioderna. Med andra ord har placeringsstrategin i kombination med en svagare, i vart fall riskkänslig, krona berikat de svenska pensionsspararna. Något som inte sällan glöms bort i debatten. I den andra vågskålen ligger risken att kronan kommer att stärkas, potentiellt en hel del om det blir som Riksbankens prognoser visar. Historien, men också fundamentala faktorer, indikerar emellertid att det är ett stort om. Den som lever får se och pension.