Kronan kunde ha varit starkare i dag om Riksbanken haft ett annat förhållningssätt. Skrev jag i förra krönikan. Ett annat förhållningssätt än det de hade förra året. Då kronans betydelse för inflationen tonades ned. Och då de löpande köpte utländsk valuta till valutareserven. Även om valutaköpen inte var stora nog att driva växelkursen, var signalen att Riksbanken inte brydde sig om kronan.
Men lika likgiltiga som de var då och så sent som vid novembermötet, lika stressade var de nu i februari. Tre månader senare. Samma inflation. Något svagare krona. Men framförallt en ny lagkapten.
Jag roade mig med att räkna hur ofta ledamöterna nämnde kronan i samband med räntebeslut förra året. Jag fick det till nio. I genomsnitt 1,8 gånger per möte. Oftast deskriptivt. Ett bottenrekord. Och detta under en period då importerad inflation skenade och en starkare krona hade underlättat arbetet.
Efter att ha lyssnat på Thedéens presskonferens var det inte svårt att gissa att även andra ledamöter hade lagt den tillbakalutade kronretoriken bakom sig – vänt blad! Mycket riktigt. Vid det senaste räntebeslutet nämnde de kronan 46 gånger! Det kan vara en toppnotering: en historisk U-sväng illustrerad med att kronreferenserna ökade med 1000 procent från ett möte till ett annat.
Thedéen använde all kraft på sin första penningpolitiska presskonferens till att lansera en ny, jämfört med fjolåret 180 grader omvänd, valutastrategi. Jag skulle sammanfatta den i sex punkter: 1) betona kronans stora betydelse för inflationen, 2) ta fighten med utländska investerare, 3) sälj obligationer, 4) marknadsför Sverige som ett AAA-land, 5) avisera fortsatta räntehöjningar och 6) driv tesen att högre räntor inte kommer att krascha bostadsmarknaden.
Och det fick önskad effekt. På samma sätt som marknaden internaliserade ECB:s hökaktighet i december och då tryckte upp eurons värde mot det mesta, så tog man fasta på Riksbanksretoriken och handlade upp kronan. Nu står EUR/SEK på 11,00 och tvekar. Förmodligen kommer kronan att stärkas ytterligare. Samtidigt har Riksbanken i någon mening bundit sig vid masten på så sätt att om kronan vänder ned igen, så är de mer eller mindre tvungna att höja räntan ännu mer.
I mångt och mycket riktas åtgärderna och kommunikationen till utländska investerare i förhoppning om att de ska komma tillbaka till den svenska marknaden, och kronan.
Nu hänger Riksbankspolitiken i alla fall ihop. Ord och handlingar drar åt samma håll, vilket borde skapa bättre förutsättningar att få ned inflationen mot målet. Marknadsföringen av Sverige som ett attraktivt AAA-land syftar givetvis till att locka hit utländska investerare som en pendang till eurokrisen. Men vi har ingen eurokris i dag och i dagsläget erbjuds ingen attraktiv räntefördel. Det är en signaleffekt vi ser i kronan. Om det blir några osäkrade AAA-köp återstår att se.
Noterar även Thedéens relativt optimistiska utsikter för bostadsmarknaden – även det annorlunda jämfört med företrädarens domedagsprofetia – och jag förstår vad han far efter. Om de utländska investerarna som Riksbanken nu försöker attrahera hållit sig borta från kronan på