Global ekonomi går på lågvarv men tycks undgå hårdlandning.
Tyskland, en av Sveriges viktigaste exportmarknader, beskrivs som Europas sjuke man.
Amerikansk ekonomi ångar på och går starkare än alla hade räknat med.
Sverige går inte bara sämre än USA utan även Euroområdet.
En fyrfaldig konjunkturell motvind för kronan. När vänder vinden? Vi tar det i tur och ordning.
Kronan uppvisar ett positivt samband med global konjunktur. Med data från 1990-talet och framåt kan man visa att under perioder med lågkonjunktur likt den som kännetecknade 2023 och delvis kännetecknar 2024, så har kronan i genomsnitt tappat 6 procent mot euron och 7 procent mot US-dollarn. Under nuvarande lågkonjunktur har kronan försvagat betydligt mer än så. Tillräckligt? Kopplingen är extra tydlig när det är Europa och inte minst den viktiga tyska ekonomin som hackar – det vill säga observation nummer två ovan. Det empiriska sambandet mellan global BNP och den svenska kronan är tydligare när konjunkturen är svag än när den är stark. Det finns med andra ord en asymmetri som speglar kronans trendmässiga försvagning. Om global konjunktur repar sig nästa år, vilket är rådande konsensus, så har vi ett hinder mindre för kronan.
Att amerikansk ekonomi trots allt ångar på tycks inte hjälpa kronan alls. Tvärtom faktiskt. Skälet är att den relativt starka ekonomin på andra sidan Atlanten åtföljs av starkare aktiemarknader, ett högre ränteläge och en stramare penningpolitik jämfört med Europa och Sverige. AI-utvecklingen leds av USA. Såväl reala som nominella räntor är med god marginal högre i USA än de är i Sverige. En ränteskillnad som stadigt gynnar US-dollarn och missgynnar kronan. Det mesta talar för att räntorna runt om världen sänks under loppet av året. Men eftersom de ser ut att bli synkroniserade, så kommer de kronnegativa räntedifferenserna gentemot US-dollarn bestå. Motvind även 2025.
Sverige är en liten öppen ekonomi. Globala upp- och nedgångar kan förstärkas eller försvagas beroende på vad som händer med kronan och vad som sker med inhemsk ekonomi. Det senaste året har kronan gynnat tillväxten via exporten. Inhemsk ekonomi har varit ett sänke. Kronstödet är ingen slump utan en tillförlitlig krockkudde i varje kris (IT-kraschen, finanskrisen, pandemin). I den meningen har den rörliga växelkursen för att tala politikersvenska tjänat Sverige väl. Men ingen regel utan undantag. Tanken är att kronan ska vara en konjunkturstabilisator också i goda tider. Så har det inte varit. Åren innan pandemin, då Sverige bedrev en ultralätt penningpolitik, är ett exempel.
Men de faktorer som varit relativa nackdelar för svensk ekonomi de senaste åren ser ut att bli relativa fördelar när vi rör oss mot 2025! På samma sätt som högre räntor slog relativt hårt och snabbt mot räntekänsliga hushåll, bidrar lägre räntor till en relativt snabb återhämtning. Inflationen har urholkat köpkraften, eftersom löneökningarna inte hängde med. Men när inflationen sjunker kommer köpkraften tillbaka. Finanspolitiken som varit stram de senaste (många) åren, ser ut att bli mer expansiv framöver. Inte bara för att inflationen faller och Svantesson slipper bekämpa den, utan även på grund att Sverige har stora investeringsbehov och ett relativt gott utgångsläge med en statsskuld på låga 30 procent. Tillväxtprognoserna för Sverige kommer förmodligen att justeras upp framöver. Kronmotvind blir kronmedvind.
Till sist, de flesta räknar med en majsänkning från Riksbanken. Det låga inflationsutfallet talar givetvis för det. Men allt annat talar emot: den svaga kronan, andra centralbanker (läs: Fed) och den uttalade ambitionen att gå försiktigt fram. Om de sänker i maj lär det spä på förväntningar om snabbare och kraftigare sänkningar samt försvaga kronan som redan är tre procent svagare än prognos och som utvecklats sämre än någon annan G10-valuta sedan deras senaste penningpolitiska möte. En onödig risk att ta. Riksbanken har inget att vinna på att inte vänta sju veckor. I juni vet de inte bara vad ECB har gjort utan de har också två inflationsutfall till.