Idag släpptes svenska inflationssiffror för april som visar att konsumentpriserna steg med 2,5 procent (KPIF). Det var något högre än Riksbankens prognos och väldigt nära Danske Banks förväntningar. Men toppen kan nu vara nådd.
Aprilinflationen föll ut väldigt nära Danske Bank’s förväntningar, KPIF på prognosticerade 2,5 procent (yoy) och KPIF exklusive energi på 1,7 procent vilket var fem hundradelar högre än vår bedömning. Just själva inflationstakterna var emellertid rätt ointressanta, den viktiga aspekten är att april markerar toppen på den inflationsuppgång vi sett under det senaste året sedan april i fjol då KPIF var negativ. En stor del av uppgången i inflationstakten senaste månaderna beror på baseffekter, det vill säga att jämförelsetalen under januari-april i fjol var väldigt svaga då pandemin slog till och det är emot dem som priserna mäts nu.
Framåt räknar vi med att inflationstakten sakta men säkert drar sig neråt, dock inte riktigt lika snabbt som Riksbanken räknar med, utan vi ser att botten i både KPIF och KPIF exklusive energi kommer i januari 2022. Det beror bland annat på att vi räknar med att konsumtionsmönstret successivt återgår till det normala och att korgeffekten därmed slår tillbaka jämfört med vad som var fallet i år.
Kortsiktigt kvarstår en del orosmoment i form av att container-, halvledar- och allmän insatsvarubrist kan ge en viss uppsidesrisk i inflationsutfallen. Och vi har sett en del underligheter, till exempel i april där klädbranschen fortsatte att höja priserna trots att försäljningen fortfarande var mycket svag och inköpspriserna gått ner med en svagare dollar. Uppenbarligen försöker den branschen överleva genom att hålla uppe marginalerna på det här sättet.
På lite längre sikt kommer dock den svaga lönetillväxten och den apprecierande valutan att fortsätta skapa problem för Riksbankens försök att nå sitt inflationsmål. För 2020 bör man räkna med en inflationstakt på närmare 1 procent snarare än 2 procent.