Frihandel över landsgränserna har varit en av hörnstenarna de senaste årtiondenas ekonomiska tillväxt och ökade välstånd. När vi utnyttjar konkurrensmässiga fördelar i olika delar av världsekonomin leder det ofta till lägre priser för konsumenterna, fler arbetstillfällen och bättre produkter. Det blir en win-win-situation för alla.
Baksidan av myntet är att vissa sektorer kan drabbas hårt om ett land plötsligt blir lite för bra på att tillverka och sälja en vara billigt. Lösningen på det brukar antingen vara att man flyttar fokus till andra sektorer eller inför subventioner eller importtullar så att inhemska företag återigen blir konkurrenskraftiga.
Det är just sistnämnda som den amerikanske presidenten ställt in siktet på. I en tid då den globala handeln visar rekordnoteringar och vi befinner oss i en synkron global högkonjunktur har Trump valt att införa strafftullar på import av tvättmaskiner, solpaneler och (i en mer omfattande utsträckning) stål och aluminium. Dessutom verkar det som att han överväger att dra tillbaka initiativet och gå direkt på kineserna genom att införa strafftullar på varor från Kina. Det är nämligen Mittens rike som är den stora taggen i ögat på Trump.
Ut med Kina, in med USA
USA har ett gigantiskt handelsunderskott gentemot Kina. Det innebär att amerikanerna importerar mycket mer från Kina än de exporterar till landet. Bara år 2017 uppgick handelsunderskottet till 375 miljarder dollar, vilket motsvarar två tredjedelar av det totala amerikanska handelsunderskottet. För Trump är svaret på obalansen enkelt; ut med ”Made in China” och in med ”America First”.
Trump vill återuppliva den amerikanska tillverkningssektorn där antalet arbetstillfällen sjunkit från 18 miljoner för 20 år sedan till 12 miljoner idag. Trump anser att detta beror på orättvisa handelsvillkor med Kina och andra länder, och att de stjäl amerikanska arbetstillfällen. I verkligheten är det andra krafter som ligger bakom, inte minst automatisering, men Trump har ett sätt att se på omvärlden som är svårt att förstå sig på.
En nödvändig risk
Vari ligger egentligen problemet? Är det inte bara bra för den amerikanska ekonomin, som ju är världens största, om Trump ruskar om handeln lite? Mitt svar är nej. Det finns inga positiva effekter av ett globalt handelskrig, varken för USA eller övriga världsekonomier.
De länder som påverkas måste reagera. Inte på grund av de ekonomiska effekterna, eftersom hittills har Trumps tilltag primärt haft en symbolisk betydelse. Men med sina strafftullar är Trump i full färd att utmana spelreglerna för samhandeln, och då inte minst institutioner som världshandelsorganisationen WTO.
Dessutom måste vi och andra länder reagera eftersom vi annars ger Trump fria tyglar att göra som han vill, något som kan komma att stå oss dyrt. Även om det finns en risk för att vi då bidrar till situationen och att ett fullskaligt handelskrig blir vår nya verklighet så är det en risk vi måste ta.
Ekonomiskt mardrömsscenario
Skulle vi få ett fullskaligt handelskrig skulle det i grova drag resultera i att priserna i alla berörda länder stiger, och att investeringsviljan och därmed tillväxten minskar. En försvagad tillväxt och hög inflation brukar benämnas som stagflation, vilket är varje ekonomis mardröm.
Självklart är ett sådant scenario inte är positivt för aktier. De skulle nämligen drabbas både av räntor och lägre vinstprognoser, och reaktionerna på aktiemarknaderna har inte heller varit annat än negativa varje gång hot och varsel om handelsprotektionism kommit på tal.
Trots detta ser jag förmildrande omständigheter som gör att vi på Danske Bank ändå känner oss fortsatt bekväma med vår övervikt i aktier. Först och främst är Trump (förhoppningsvis) fullt medveten om att alla länder kan slå tillbaka mot de amerikanska handelshindren, och att detta i så fall drabbar även USA:s ekonomi och arbetstillfällen, vilket han såklart vill undvika. Trump var även snabb att meddela att det finns möjlighet för länder att exkluderas från strafftullarna på stål och aluminium.
Vi håller fast vid vår övervikt i aktier
Trumps tilltag på handelsområdet kan därför i högre grad ses som en del av det inrikespolitiska spelet inför det amerikanska mellanårsvalet i november. Här vill han skicka en stark signal till den hårt pressade amerikanska arbetarklassen. Men om han verkligen skulle göra slag i saken och målinriktat ge sig på Kina står vi inför en ny och mer allvarlig situation.
Även om risken för ett destruktivt globalt handelskrig ökat tror vi fortfarande att det är osannolikt. Samtidigt fortsätter det att gå bra för världsekonomin, företagens vinster är solida och även om räntorna stiger tror vi inte att det kommer stå i vägen för en fortsatt börsuppgång. Vi fortsätter att hålla ett särskilt vakande öga på utvecklingen på handelsområdet och behåller 10-procents övervikt i aktier och en motsvarande undervikt i obligationer eftersom vi tror att aktier kommer att ge den bästa avkastningen resten av året.