Riksbanken anno 2022 stramade åt för att få bukt med inflationen. Riksbanken anno 2023 gör samma sak. Den röda tråd som präglar räntepolitiken saknas emellertid helt när det gäller valutan.
Den gamla Riksbanken sålde kronor i stor skala under 2021–22. Den nya Riksbanken köper.
Den gamla Riksbanken såg kronan som en penningpolitisk icke-fråga. Den nya Riksbanken har gjort den till huvudsak. I samband med fjolårets fem penningpolitiska möten nämnde direktionen kronan ynka åtta (8) gånger – vissa möten inte alls. I år har den kommenterat kronan rekordartade 153 gånger (!) – och då återstår ett möte. För att uttrycka sig milt: genant för de inblandade.
Den gamla Riksbanken fick befogad kritik för sin kronnonchalans. Den nya Riksbanken får kritik både för att reagera för sent och för att fästa för stor vikt vid växelkursen. Ingen eller inget, inte ens inflationsmålet, är dock betjänt av extrema svängningar i valutapolitiken.
Den gamla Riksbanken viftade bort kritik mot att de genom att med ena handen höja räntan och med den andra handen sälja kronor skickade tvetydiga signaler till investerare. Den nya Riksbanken uttrycker explicit oro för att investerare inte ska förstå en ordning där de köper kronor samtidigt som Riksgälden säljer som ett led i att avveckla statsskulden valutaexponering. Den nya Riksbanken vill att Riksgälden ska sluta med det. Den nya Riksbanken använder sig därmed av samma argument om motsägelsefull kommunikation som den gamla Riksbanken avfärdade.
Riksgälden har å sin sida svarat med att kronförsäljningen är så liten att den inte påverkar marknaden. Detta genom att hänvisa till Riksbankens egen analys, som gjordes i samband med dåvarande försäljning av kronor, att så små belopp inte har någon marknadspåverkan (sic!). Här är det regeringen som har sista ordet och det blir intressant att se vems linje de väljer att stödja.
Beslutet att från och med 25 september och 4–6 månader framåt säkra en del av valutareserven – åtta miljarder US-dollar och två miljarder euro – har på sina håll väckt misstankar om att de intervenerar i valutamarknaden. Övertolkningar som helt saknar belägg. Intentionen är att realisera en oväntad vinst i valutareserven för att täcka förluster som gjorts i obligationsportföljen för vilken de nu tvingas be Riksdagen om kapitaltillskott på 80 miljarder kronor.
Nej, Riksbankens agerande hittills, de förhållandevis små beloppen, upplägget att smeta ut valutaväxlingarna över tid och att hantera en del genom EU-betalningarna, allt detta i kombination med att de understryker att det inte är en intervention borde vara tillräckligt för att skingra konspirationsteorierna.
Valutaväxlingarna ändrar inte utsikterna för kronan. Men det har heller inte varit tanken.
Tanken är att stärka det egna kapitalet. Med den utgångspunkten har Riksbankens säkringsstrategi så här långt varit 100 procent lyckosam. Kronan har inte stärkts nämnvärt utan är i princip tillbaka på ruta ett. Riksbanken kan fortfarande sälja valuta med en god marginal, vilket i slutändan är bra för skattebetalarna. Kul att kunna avrunda i dur ändå.