Riksbanken får kritik, från höger och vänster. Bokstavligt talat. LO och Svenskt Näringsliv krokar arm i gemensam harm: hur kan de sänka med bara 25bp när ”allt talar för” att de borde sänka med det dubbla?
Ödmjukhet är en dygd när det kommer till penningpolitik, lika mycket konst som vetenskap. Jag tycker de gjorde rätt. Grattis till ett väl avvägt beslut som utöver gradvisa 25 punkter innehöll signaler om att det kommer 2–3 ”kvartingar” till innan året är slut.
Mitt grattis tar avstamp i Anna Seims resonemang. Hon presenterade några enkla regler som kommer att vägleda hennes beslutsfattande. Politiken ska 1) vara framåtblickande och räntejusteringar ske gradvis givet ekonomins höga räntekänslighet, 2) styra efter vad som är en neutral ränta vilket i dagsläget innebär att stegvis göra den mindre åtstramande och 3) kommuniceras med en räntebana som täcker hela prognosperioden. Punkt nummer tre rymmer en välkommen kritik mot direktionens val att använda endast tre-fyra kvartal av den treåriga ränteprognosen. Bättre att använda hela verktygslådan.
Vi kan kalla det ”Seim-regeln” för att parafrasera sommarens nyord i ekonomikretsar (Sahm-regeln).
Seim, Seim, but different.
Såväl ränte- som valutamarknaden tog emot räntebeskedet med en gäspning, helt enkelt för att det var inprisat. Men för kronan var vägen dit en berg-och-dal-bana. Försommaren präglades av kronoptimism då EURSEK-kursen tycktes ha siktet inställt på 11:an. Men den hade andra planer. Några veckor och fem procent senare var den på väg att bryta 12:an i stället. Det skedde inte i ett vakuum. Kronans försvagning kunde kopplas till svenska räntesignaler och svag inflationsstatistik som stärkte förväntningarna på att Riksbanken kommer att sänka räntan i snabbare takt än ECB. Valutamarknaden är allt som oftast ett relativspel. Det var med andra ord fundamentalt rimligt att kronan sålde av. Men om kronförsvagningen var logisk (fast irriterande?), så tolkades kronstyrkan som sedan följde som ologisk (fast välkommen?) eftersom det skedde parallellt med att börserna kollapsade. Vad hände?
Det handlade om två utlösande faktorer och en mekanism. Dels Bank of Japans oväntade räntehöjning, dels oväntat svaga amerikanska arbetsmarknadssiffror som spädde på recessionsoron och ledde till spekulationer om att Fed tvingas akutsänka räntan. En kraftig överreaktion visade det sig. Så illa är det inte med den amerikanska konjunkturen. Fed kommer att sänka räntan men det är ingen panik. Icke desto mindre utlöste det frivilliga eller tvingande stängningar av så kallade ”carry-positioner” (mekanismen). Högränte- och därmed placeringsvalutan dollar såldes mot lågränte- och finansieringsvalutor. Däribland SEK och JPY.
Visst, det är ovanligt att kronan stärks i samband med dramatiska börsfall. Men inte helt unikt. Vi hade ett likartat mönster vid pandemiutbrottet. När börserna föll i slutet av februari 2020 var Fed, den enda centralbank som hade en ränta att tala om, snabba med att sänka ned till den nivå som rådde i resten av den utvecklade världen. Ett utjämnat räntegap hand i hand med nedstängningar av carry-positioner. US-dollarn försvagades och kronan stärktes. Trots börsras. Fast bara tillfälligt.
När dammet lagt sig för den här gången är EURSEK tillbaka på sin kortsiktiga fundamentala jämviktskurs (lika med vår prognos). En jämvikt som visserligen ändras om/när de penningpolitiska förutsättningarna gör det. Danske Bank räknar med att Riksbanken sänker räntan vid vart och ett av de kommande fem mötena under det att ECB tar det mer piano. Räntegapet kommer med andra ord att växa, vilket talar för en svagare krona mot euron. Dollarkursen är samtidigt den lägsta sedan mars och den kan mycket väl sjunka lite till. Men med mindre än att amerikansk ekonomi kraschar, så kan tillväxt- och ränteskillnader med tiden läggas i vågskålen för svagare krona mot dollarn.
Stefan Mellin
Valutastrateg, Danske Bank