Den senaste tiden har “dual-use” varit nyckelordet när svensk försvarsteknik ska beskrivas. Det vill säga teknik som kan användas både i en civil och militär kontext. Men språket i branschen har börjat röra på sig. I dag pratar allt fler om totalförsvar snarare än dual-use. Och skillnaden är inte bara semantisk.
Från teknikkategori till samhällsuppdrag
Dual-use beskriver en egenskap hos en produkt. Totalförsvar beskriver ett uppdrag för hela samhället. Skiftet speglar en insikt som vuxit fram i takt med den säkerhetspolitiska utvecklingen. Motståndskraft handlar inte längre bara om vapensystem och sensorer, utan om energiförsörjning, livsmedelsberedskap, logistikkedjor och digital infrastruktur. Det är ett betydligt bredare fält, och ett fält där betydligt fler bolag plötsligt har en roll att spela, även de som inte skulle kalla sig försvarsbolag.
Stefan Granlund, Head of Growth & Impact på Danske Bank, ser skiftet som en möjlighet för svenska scaleups som tidigare hamnat utanför försvarsnarrativet.
– Vi har pratat mycket om dual-use som en överlevnadsstrategi för renodlade försvarsstartups, en civil affär för att hålla bolaget vid liv tills försvarsmarknaden öppnar sig. Men totalförsvarsbegreppet vänder på perspektivet. Nu är frågan inte “kan vår teknik också användas militärt”, utan “är vår verksamhet en del av samhällets motståndskraft”. Det gäller plötsligt bolag inom energilagring, vattenrening, cybersäkerhet och logistik som kanske inte har sett sig själva som en del av den här sektorn, säger Stefan.
Vad betyder det för finansieringen?
Skiftet är inte bara retoriskt, det påverkar vilka bolag som kan söka kapital från vilka källor. EU:s försvarsfonder, nationella beredskapssatsningar och delar av det privata riskkapitalet börjar formulera om sina kriterier från “försvarsteknik” till bredare beredskapsrelevans. Det gynnar bolag som tidigare varken passade in i “ren tech” eller “ren defence”.
-Samtidigt kvarstår samma strukturella problem som branschen brottats med länge. Långa tillståndsprocesser hos ISP, försiktiga svenska investerare jämfört med Finland och Danmark, och en finansieringskedja som ofta gynnar redan etablerade, större leverantörer. Ett bredare begrepp löser inte automatiskt de hindren, men det gör det lättare att argumentera för att fler typer av kapital, och fler typer av investerare, borde vara med och finansiera dem, avslutar Stefan.
– Det är en möjlighet, men bara om finansiärerna faktiskt förstår vad totalförsvar betyder i praktiken. Annars blir det ett nytt ord för samma smala grupp av bolag, säger Stefan Granlund.
Frågan svensk finansmarknad nu behöver svara på är om den hänger med i den förflyttningen. Eller om totalförsvar riskerar att bli ännu ett begrepp som pratas om mer än